Så tänkvärt som vanligt. Jag kan bli hur inspirerad och uppspelt som helst av en idé som jag vill göra, men sedan bara kommer det där gnatandet ‘varför ska jag?’ ‘många andra gör det redan bättre’ ‘vad har jag och komma med’…osv i all oändlighet. Sen bara tar det slut. Jag tror aldrig jag har fullföljt en enda sån där tanke som gjort mig så glad den där promenaden då jag kom på den. Sjukt sorgligt egentligen, typiskt kvinnligt tänker jag också, att alltid bromsa sig själv i förmån för andra.
Du skriver ju väldigt konkreta tips här till handling (hämta kameran/skriv ner etc.). Men har du några tips till att få det där självförtroendet som faktiskt behövs för att handla? Kanske vag fråga men vore otroligt tacksam.